Ekologisk kompensation är ett verktyg för att ersätta naturvärden som går förlorade när till exempel nya vägar och bostadsområden byggs. Men i dag råder stor osäkerhet om hur det ska användas, enligt en studie från Uppsala universitet, SLU och ekologikonsulterna Greensway. Det är viktigt med tydligare lagstiftning och vägledning och en möjlighet till bättre överblick. Annars kan insatserna till och med missgynna den biologiska mångfalden.

– Mest slående var att Sverige är så långt från att ha ett sammanhållet system för tillämpningen av ekologisk kompensation. Tjänstemän är intresserade av att använda det men uttrycker stor osäkerhet när det gäller hur de kan göra det, säger Lina Widenfalk, tidigare forskare på SLU och vice vd på Greensway.

Forskargruppen har intervjuat tjänstemän och praktiker om hur de använder ekologisk kompensation.

– Vi såg att det behövs en tydligare struktur i form av lagstiftning och vägledning. Det behövs också goda exempel, ett utbyte mellan dem som arbetar med ekologisk kompensation och en lista över värden som faktiskt inte går att kompensera för som till exempel gammal skog, säger Malgorzata Blicharska, forskare på Uppsala universitet och huvudförfattare till studien som nyligen publicerades i Journal of Environmental Management.

En viktig utgångspunkt vid ekologisk kompensation bör alltid vara att man i första hand ska undvika att naturvärden skadas, till exempel undersöka alternativa vägsträckor. Sedan ska man försöka minimera skadan och återställa efter projektet. Först om man bockar av dessa tre steg och naturvärden ändå går förlorade är det aktuellt med ekologisk kompensation. Det framkom att gränsen mellan att minimera skadan på naturvärden och att kompensera förlusten var otydlig för många av de tjänstemän och praktiker som deltog i studien.

– Då finns det risk att projektet går direkt på kompensationsåtgärder utan att undersöka hur man kan minimera skadan. Det blir ett slags greenwashing där det ser bra ut att man kompenserar trots att det kanske inte alls var den åtgärden som var bäst för den biologiska mångfalden, säger Malgorzata Blicharska.

Lagstiftningen om ekologisk kompensation är mest omfattande när det gäller naturreservat och Natura 2000-områden men i studien var de flesta fallen kopplade till krav som hör samman med art- och habitatskydd. Det förekom också frivillig ekologisk kompensation, till exempel som ett led i kommuners, Trafikverkets eller företags miljöarbete. Projekt som ofta nämndes var vägar, järnvägar, gruvor och kommunal bebyggelse. I södra Sverige var det också vanligt med kompensation för mindre åtgärder inom jordbruk som påverkade biotopskydd (skydd av små mark- och vattenområden).

Studien visade att det var vanligast att kompensera enskilda träd, skogar, våtmarker, vattendrag eller dammar, ofta för att gynna fåglar och groddjur. Ofta saknas ett perspektiv på hur landskapet påverkas i stort nu och i framtiden.

– Det finns en risk att nuvarande inriktning med fokus på enskilda arter, bedömningar som görs på liten skala och en inställning att allt är bättre än inget och att allt går att kompensera sammantaget skapar ett otydligt system där de långsiktiga konsekvenserna för biologisk mångfald är osäkra, säger Lina Widenfalk.

Studien ingår i ett större projekt om ekologisk kompensation. Forskarna har tidigare visat att avsaknaden av utvärdering är ett problem.

– Utan uppföljning är det svårt att veta om man verkligen har kompenserat för förlusten av biologisk mångfald, säger Erik Öckinger, forskare på SLU.

Ett fall där kompensationsåtgärderna istället gynnade gölgrodans predatorer visar att det är viktigt med bra underlag (här handlade det om hur grodan övervintrar) och uppföljning. Foto: Lina Widenfalk

Kontakt
Malgorzata Blicharska, universitetslektor vid institutionen för geovetenskaper, Naturresurser och Hållbar utveckling, Uppsala universitet
018-471 7056
malgorzata.blicharska@geo.uu.se

Lina Widenfalk, tidigare forskare på SLU, vice vd på ekologikonsultföretaget Greensway
018 – 413 72 35
lina@greensway.se

Erik Öckinger, forskare på institutionen för ekologi, SLU
018 – 672303
erik.ockinger@slu.se

Läs mer
Operationalisation of ecological compensation – Obstacles and
ways forward, Malgorzata Blicharska, Marcus Hedblom, Jonas Josefsson, Olof Widenfalk, Thomas Ranius, Erik Öckinger, Lina A. Widenfalk, Journal of Environmental Management

Rapport: Ekologisk kunskap för ekologisk kompensation

Biodiverse: Ekologisk kompensation

Projekt: Den stora artflytten

Naturvårdsverket: Ekologisk kompensation

 

Fakta: Ekologisk kompensation

Projektet om Ekologisk kompensation finansierades av Naturvårdsverket och har nu avslutats. Forskarna rekommenderar att:

  • En nationell standard tas fram, rutiner utarbetas för tillsynsmyndigheter och ekologisk kompensation integreras bättre i hela beslutsprocessen.
  • Ett bredare helhetstänkande kring bevarandet av biologisk mångfald och ekosystemtjänster möjliggörs, genom att öka fokus på landskapsperspektiv och ta hänsyn till fördröjningseffekter för både konsekvenser av exploatering och nyttan av kompensationsåtgärder.
  • Goda exempel på kompensationsåtgärder sammanställs och tillgängliggörs för att höja kvalitén på genomförd kompensation.
  • Framtida kompensationsprojekt gör en systematisk uppföljning av naturvärden som förloras vid exploatering och av de som skapas via kompensationsåtgärder. Myndigheter som ställer krav på ekologisk kompensation bör samtidigt ställa krav på systematisk och långsiktig uppföljning av kompensationsåtgärdernas effekter på naturvärdena.
  • En geografisk databas för dokumentation av alla kompensationsområden utvecklas och kopplas till motsvarande områden som exploaterats. Då blir det möjligt att följa upp de naturvärden som gått förlorade och i vilken mån kompensationen har kunnat ersätta det.