Många svenska våtmarker har genom tiderna dikats för slåtter eller ökad skogsproduktion, vilket påverkat den naturliga hydrologin och därmed naturvärden. Restaurering av våtmarker har därför blivit en allt viktigare del i arbetet med att gynna biologisk mångfald.  Men utmaningarna med ekologisk restaurering är fortfarande stora. För att arbetet ska bli framgångsrikt krävs både förbättrade kunskapsunderlag och uppföljningar, något som ofta förbises. Greensway är inblandade i flera typer av restaureringsprojekt som på olika sätt bidrar till att utveckla och förbättra resultatet av olika åtgärder. Här beskrivs arbetet med exempel från ett par aktuella projekt.

 För att säkerställa att restaurerade våtmarker ska ge de positiva resultat vi önskar krävs både bra förarbeten och systematiska uppföljningar. Det kan handla om både arbeten med enskilda projektet men också systematiska kunskapssammanställningar och uppföljningar av restaureringar i ett större geografiskt område. Framgångsrika ekologiska åtgärder handlar sällan eller aldrig om färdiga paketlösningar. Det handlar om grundläggande ekologisk kunskap och ett systematiskt arbetssätt på flera olika nivåer.

I ett projekt för Länsstyrelsen i Norrbottens län har Greensway tagit fram åtgärder för igenläggning av diken på fyra utpekade våtmarksområden. Projektet inleddes med fältinventeringar för att ta fram förslag på var igenläggning av diken lämpligast skulle ske, utifrån hänsyn till naturvärden, kallkällor och bärighet. Baserat på fältinventeringen planerades sedan strategier för igenläggning. Förutsättningarna för restaurering och arealen våtmark som kan återställas analyserades genom GIS-modeller, som visar på hydrologiska konsekvenser av de olika strategierna. Flödesanalyser och avrinningsberäkningar utfördes sedan för att se om vattnet kommer att hitta nya flödesvägar och om det förändrar avrinningsområdet.  Dessutom bedömdes om restaureringen skulle ha någon påverkan på omkringliggande skogsmark.

För att avgöra vilken typ av restaurering som fungerar bäst vid olika förutsättningar behövs också storskaliga och långsiktiga utvärderingar. I Sverige utförs ofta restaureringar i fågelsjöar, där antalet frivilliga rapporter av fågelobservationer på t.ex. Artportalen är stort. Tomas Pärt och Debora Arlt som är forskare vid SLU och använder dessa observationer för att utvärdera vilken effekt våtmarksrestaurering har haft för fågelsamhällena på lång sikt. I detta arbete har de tagit hjälp av Alejandro Ruete på Greensway. Han är expert på att analysera data insamlad genom frivilligrapportering, och använda dessa i analysmodeller för olika typer av uppföljningar. Inom SLU-projektet har han utvecklat nya statistiska redskap för att använda den stora mängden öppna data på ett vetenskapligt tillförlitligt sätt. Det görs genom så kallade Bayesianska statiska metoder – metoder som gör att prognoser/slutsatser kan förbättras med flera olika typer av datakällor av olika kvalitet, samt tidigare kunskap. För att kunna avgöra när en förekomst faktiskt innebär att arten använder platsen som ett habitat behöver även ekologiskt kriterier vägas in. Projektet har hittills både resulterat i vetenskapliga publikationer samt ett nytt digitalt verktyg – BIRDs – som hjälp vid bedömning och hantering av frivilligrapporterade data.

Ett framgångsrikt arbete med att restaurera våtmarker bygger alltså på både uppbyggndad av ekologisk kunskap och analyser, på flera olika nivåer. Samtidigt kan utvecklingen av digitala verktyg fylla en viktig funktion i det praktiska arbetet, både som beslutstöd men också som verktyg för att samla in ytterligare data för att förbättra restaureringar i framtiden.

Läs mer om vårt arbete med digitala verktyg på vår hemsida.