Skogsstyrelsens arbete med att ta fram en utvecklad metodik går snabbt fram och efter förra veckans seminarium skrev vi samman de synpunkter vi på Greensway anser är de viktigaste. Huvudsakligen rör det metodologiska och ekologiska synpunkter både relaterade till våra egna inventeringar av skog men också vår FoU-verksamhet. Då tiden är knapp har vi valt att presentera våra tankar i punktform. Utan inbördes ordning.

– Tiden för synpunkter har varit en vecka, endast en dag efter seminariet. Detta är mycket olyckligt. Inte minst för att de innebär en mycket skev möjlighet för olika aktörer att lämna synpunkter. Större organisationer med stora resurser har naturligtvis större möjligheter än mindre. Rent allmänt riskerar också kort remisstid att sända signalen att man inte är intresserade av synpunkter.

– I sin helhet ser vi positivt på ambitionen att öka objektivitet och transparens.

– Vi ser ett stort värde i att data för några viktiga substrat samlas in på ett mer systematiskt sätt. Inte minst med tanke på den tid och de resurser som läggs på inventeringen. Att för varje NB-inventering också få med sig någon typ av kvantitativa data är viktigt för att i framtiden analysera trender och förutsättningar för skogliga naturvärden. Detta är framförallt viktigt då forskningen alltjämt kommer öka vår kunskap om arter och biologisk mångfald och nya hot, behov, brister och möjligheter kommer att identifieras. Det är då mycket värdefullt att falla tillbaka på systematiska data.

– Kvantitativa data ökar också möjligheten till säkrare, mer standardiserade, kvantitativa jämförelser med andra inventeringar, exempelvis markägares och skogsbolags egna inventeringar

– Att samla data i provytor vid inventeringen är bra. Vi tror också att metodiken kan utvecklas ytterligare och att en mer systematisk datainsamling kan omfatta alla inventerade områden. Ett system med digitalt hjälpmedel kan både slumpvis fördela ytor enligt önskat system samt ge vägledning om detta på karta i GIS-verktyg i fält.

– Vi anser inte att en ökad systematik och datainsamling behöver vara mer tidskrävande, eller ta tid från andra övergripande delar av inventeringen, med rätt hjälpmedel och metodik.

– Begreppet riktvärde eller gränsvärde bör användas istället för tröskelvärde för att beskriva de mängder av substrat som definierar NB-status på provytenivå. Tröskelvärde som ekologiskt begrepp används för att beskriva olika organismers behov av substrat och livsmiljöer på olika rumslig skala. I bestånd eller landskap. Det kan ge en felaktig association kring vad de värden som används per provyta egentligen säger/betyder.

– Medelvärde av flera ytor snarare än riktvärde för enskilda ytor (NB-nivå eller ej) bör användas för att bedöma olika områden. Riktvärden i punkter/provytor säger lite om förutsättningar för biologiska mångfald. Att avgränsa områden utifrån en enskild provyta kan bli väldigt missvisande om inte fördelningen av substrat är väldigt tydligt uppdelad.

– Vi anser att data bör samlas in på ett sådant sätt att både medelvärden och någon form av varians kan skattas. Både för uppföljning och för att skogars variation i sig kan vara ekologiskt betydelsefull.

– För att NB som bevarandebiologiskt verktyg ska göra bäst nytta bör resultaten sättas i ett landskapsekologiskt sammanhang. Samtidigt anser vi att det är bra att bedömningen av den skogliga strukturen för ett område görs oavsett storlek och utan att ta in landskapsperspektivet. Vi vill dock understryka att förutsatt att NB-inventeringen fortsätter göras lokalt, så bör Skogsstyrelsen tillsammans med andra aktörer, inte minst andra ansvariga myndigheter, verka för ett system där områdens bevarandebiologiska värde även sätts i ett landskapsperspektiv. Värdetrakter kan vara ett verktyg i detta arbete.

Olof Widenfalk, VD Greensway